Havsluft, spänning och smak

Det är något särskilt med västkusten på hösten. Luften blir klarare, havet lite vildare, och doften av saltstänk letar sig in i varje por. Jag har alltid älskat skaldjur, men att få uppleva hummersafari på riktigt var något helt annat.

Vi åkte ut från en liten hamn strax utanför Grebbestad. Redan vid bryggan kände jag pirret. Kaptenen var en äldre man med solbränd hy och glimten i ögat. Han berättade att hummern är som havets svarta guld. Tyst gled båten ut över vattnet. Solen hängde lågt och glittrade i vågorna.

Vi fick hjälpa till att dra upp tinor. Det var både tungt och spännande. För varje tina som kom upp höll jag andan. Och plötsligt – där låg den! En kolsvart, kraftfull hummer. Jag blev nästan rörd. Att se den där, efter att ha hört så mycket om dess hemliga liv på havsbotten.

Från hav till tallrik

Efteråt fick vi ta med oss hummern hem. Jag visste direkt vad jag ville göra. En klassisk kokt hummer med aioli, vitlöksbröd och ett glas kallt vitt vin. Jag lagade allt med andakt. Som om själva upplevelsen satt kvar i kroppen.

Vi dukade upp i uterummet. Det var mörkt ute, men vi tände ljus och hade filtar runt oss. När jag knäckte den första klon kände jag smaken av hav, salt och lyx.

Det är något visst med att laga mat på det man själv varit med om att fånga. Man äter med en annan respekt. Och hela upplevelsen – från båtturen till måltiden – blev ett minne jag bär med mig länge.

Att åka på hummersafari är inget man gör varje helg. Men för dig som älskar mat och vill ha ett äventyr utöver det vanliga, är det verkligen något att uppleva. Jag kan inte rekommendera det nog.