Jag har alltid gillat detaljer. Det där lilla som lyfter helheten. I köket handlar det ofta om rätt krydda, en fin skärbräda eller ett vackert upplägg. När det gäller kläder och smycken är det örhängen som gör det för mig.

Jag behöver inte mycket. En enkel blus, jeans och håret uppsatt. Men när jag sätter i ett par örhängen – då händer något. Det känns som att hela jag sträcker på mig.

Det spelar ingen roll om jag ska till jobbet, handla eller gå ut och äta med familjen. Örhängena åker på. De sätter tonen för dagen.

Variation efter humör

Jag har örhängen i nästan alla former. Små silverknoppar för vardagen. Stora guldiga bågar till fest. Och så några färgglada i trä som jag hittade på en marknad i Malmö.

Vissa dagar vill jag knappt synas. Då blir det något diskret. Andra dagar vill jag ta plats. Då väljer jag något som dinglar, glittrar eller hörs när jag rör mig.

Det är lite som att laga mat. Man smakar av, känner efter, justerar. Jag har nog aldrig gått hemifrån utan att ha känt efter vilka örhängen som passar just den dagen.

Det är inte ytligt. Det är personligt. Ett sätt att uttrycka sig, visa vem man är eller kanske vem man vill vara just då.

Min lilla samling

Jag har ingen jättesamling. Men varje par betyder något. Ett fick jag i present av min syster. Ett köpte jag när jag precis blivit mamma. Ett par hittade jag på en loppis för tio kronor – och de är fortfarande bland mina favoriter.

Jag förvarar dem i en gammal kakburk. Inte så praktiskt, men det känns rätt. När jag öppnar locket doftar det lite metall, lite parfym och lite minnen.

Barnen brukar titta på när jag väljer. Ibland får de peka. “Ta de där mamma, de glittrar!” Och så gör jag det. För deras skull. Och lite för min.

Det är lätt att tänka att örhängen bara är smycken. Men för mig är de en del av livet. Precis som en perfekt pajdeg eller en doftande gryta. De hör till.